Rädslan blockerar så nu slutar jag …

Har du läst mitt första inlägg ?
Inte ?
Fullt förståeligt eftersom det inte är det enda i den genren. Även om jag tyckte att rubriken var lite fiffig.

Du anar inte hur mycket jag funderat om hur jag ska uttrycka mig och vad jag ska skriva eller inte för att uppfattas som klok, kunnig, korrekt och kreativ i det första inlägget. Reviderat texten ett antal gånger. Lagt till och dragit ifrån. Alltså det är rent ut sagt tragikomiskt hur det kan hämma. Det som gör att jag prokrastinerar och undviker att visa mig. Bortkastad tid kanske men också en process som nu tagit mig hit.
Till att ta itu med de osynliga hindren.

Also known as, jävla tvivel, förbannade rädsla, idiotiska oro, helvetes jante.
Det som kanske inte andra ser, men är nog så verkliga ibland.
De imaginära hindren som stjäl tid att njuta av livet, göra kul saker och jobba på med det man tror på.

Möjligt att jag inte borde skriva det eftersom det kanske inte anses affärsmässigt, kanske inte  ”driver trafik till butik” dvs gynnar min business. Lika lite som jag borde lyssna på tankar som t ex valde jag rätt som startade eget när så många som håller på med yoga, varför ska de välja gå hos mig som inte ens har en tatuering eller yogat i Indien (har dock varit i Indien fler ggr men aldrig yogat där), kan inget om online-marknadsföring och då kan man ju inte lyckas idag eller, borde jag si, blir det rätt så. Suck.

Ja, jag vet inte faktiskt. Vem vet.

Jag tror däremot på  att tvivel och rädsla som stressfaktorer som skapar ännu mer stress.
Och det är inte riktigt i linje med min affärsidé och därför centralt att ta itu med.

Så nu lägger jag av. Jag slutar…

Vid snart 52 års ålder, med 3 barn, inne på mitt andra äktenskap, efter flera decennier som träningsinstruktör, yogalärarutbildningar, coachutbildning, utbildaruppdrag, inspiratörsuppdrag, juristexamen … slutar jag tro att andra begåvats med andra förmågor och bättre kvaliteter än jag för att få sprida idéer och tankar kring saker man funderar och tror på. Lägger av med att låta tvivel och rädsla hämma.
Det värsta scenariot är ju, att INTE göra det man vill.
Det värsta är INTE att, eventuellt, bli bedömd och ”misslyckas” på vägen.

I bakhuvudet finns orden från 2017 från en av mina pranayamalärare från Indien, Sudhir Tiwari.

”Doing without thinking is reckless, thinking without doing is useless”.

Och jag kommer inte låta mina tankar och idéer vara onyttiga, fruktlösa, obrukbara och oanvändbara eller som skrutt längre. ( Skrutt som för övrigt är en av översättningar för useless på nätet).

Jag får väl prova och lära mig längs vägen vad som funkar både för affärerna, mitt driv och livskvalitén.
Att inspirera fler, att avsätta tid att möta sig själv för att då också upptäcka att hindren egentligen inte finns, är bl a det som känns viktigt. IRL, här,  skapa rum för dig och mig att mötas, reflektera och vara de vi är, glada och sårbara. utmattade eller pigga, säkra eller tvivlande. Göra varandra bättre, Ge varandra perspektiv. Lyfta fram det som fungerar och skapar mervärde för oss själva och varandra. Någon slags human space -peaceful place för närvarande möten med oss själv och andra.

Time to enjoy living, ännu mer.

Hur tänker du göra ?

(P.S det här inlägget tog också lite för lång tid att skriva.  Men jag ser mitt mönster, bryter det och tränar på good enough.)

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *